Medfluga.se - 2009

"Ett år med Medfluga.se"

Så var då året 2009 över, med allt vad det innebär. En hel del fiskar har vi lurat, men också en hel del fiskar som lurat oss. Det har varit ett ganska händelserikt år när man sitter här och tänker tillbaka på vad som hänt. Inte minst så har vi i Medfluga.se gänget totalt exponerat oss och avslöjat både det ena och det andra, positivt som negativt, genom vår hemsida som vi hoppas ni läsare finner stort nöje i att läsa.

Den gemensamma nämnaren för oss i gänget är att vi alla har en stort brinnande intresse för havsöringsfisket längs den den skånska kusten, och som därigenom ganska självklart tar upp den allra största delen av vår fisketid.

Sammanlagt har vi lagt ner en otrolig massa timmar i jakten på havets silver, och det har gett ett ganska ok resultat. Den som lagt ner överlägset mest timmar längs kusten i gänget är utan tvekan Nille, helt otroligt vad den mannen slitit och kämpat! Trots det har han haft ett relativt tungt år när det gäller fångster, men jag är övertygad om att han lärt sig en hel del genom alla iaktagelser genom året!

"samtliga dessa lite större fiskar är tagna på Skånes västkust"

Det är kanske inte den första tanken man får när man tänker tillbaka på havsörings säsongen – 09, att det var ett bra år! Men faktiskt, den var egentligen helt ok! Toppar vår lista gör jeppes magnifika sommaröring som han lurade en varm sommarnatt: 69 cm och runt 3,5 kilo. Vi andra lyckades få en och annan fin fisk vi med, Robban med sin knallblanka 2,5 kilos fördelat på 60 cm, jag Patrik lyckades, bara 10 minuter efter att Robban landat sin, och på en helt annan lokal, kroka och landa en precis lika blank fisk, fast ett par centimeter längre, och så har vi Micke som toppar på strax under 60 cm med sin helgalna fisk som bara vägrade att ge sig. En rolig iakttagelse i detta sammanhang är att samtliga dessa lite större fiskar är tagna på Skånes västkust, allt tjat om att vi inte kommer iväg till syd- och östkust tillräckligt ofta får en lite annan innebörd på något sätt. Dock kan ju tilläggas att chanserna att få stor havsöring fortfarande är betydligt bättre på Skånes syd- och östkust, men tycker det är väldigt trevligt att även västkusten visar att den kan leverera!

En händelse jag minns extra väl från just havsöringsfisket var när jag stod nere på sydkusten. Det var en alldeles strålande och underbar vårdag med bara en lätt bris som krusade ytan. Fram på eftermiddagen tar en stor fisk min fluga, jag har inte en chans mot denna fisk, den bara sätter av, raka vägen mot Polen, jag kan inte göra någonting, och efter 30 - 35 meter lossnar den…

Tänk att det alltid är de tappade fiskarna man kommer ihåg… och att dom alltid är så stora!

Vi hann även med att köra en Medflugaträff ute i det fria. Vill inte avslöja för mycket, men vi har ”hittat” ett par nya lokaler som jag med största säkerhet vet kommer leverera stor fisk, det är inget snack, så inför nästa säsong kommer det läggas många timmar på dessa hot-spots!

"med den lilla kroppshyddan kröker han knappt ett gräs strå när han går över en äng"

Så med vår, värme och sol kommer havsöringsfiskarens största fiende, horngäddan! Den här aggressiva och nyfikna fisk gör öringfisket näst intill omöjligt då ”näbbisarna” är där och nafsar i mer eller mindre varje kast. Men inget ont som inte har något gott med sig.

Med värmen händer det även andra saker. Insektslivet tar fart, och inte minst då den så kära Danican! Och när den börjar kläcka runt om i våra skånska åar är en ut av oss i gänget snabbt på plats! Jeppe är den sanna brunörings jägaren i gänget. Många gånger har man på vårkanten slängt iväg ett sms om vi ska ta en gemensam kvällstur till kusten, och nästan lika många gånger har man fått till svar att han sitter gömd längs ån och spanar på en öring som äter förbiflytande Danicor… Om sanningen ska fram, är det någon som ska kunna smyga sig på skygg fisk så är det jeppe, med den lilla kroppshyddan kröker han knappt ett gräs strå när han går över en äng.

Om han fick något? Jo, det kan jag lova att han fick! Vad sägs om 2 st på över 2,5 kilo? På samma dag, på torrt såklart! Respekt!

För oss andra som gärna har lite längre och kraftigare spön i händerna börjar nu de olika laxförande vattendragen runt omkring dra till sig våra blickar: Ätran, Lagan, Rönneå och inte minst Mörrumsån. Några ut av oss hade 3 dagar bokade i Mörrum under den normalt sett hetaste perioden i maj, när de stora stegen av lax brukar braka uppför strömmarna. Tror ni det hjälpte? Nä, går det inte mer än 8-9 kubik i ån så är det inte många laxar som är några glada laxar. Dom stod nog kvar ute i mynningen och väntade på X antal fler kubik för att göra sig mödan värd att ta sats upp för ån. Tror nästan att Mörrum hamna på ett botten rekord år, 34 fiskar tagna i maj i år, jämfört med runt 90 fisk i maj -08… Men vi fick, som vanligt nästan, 3 härliga dagar trots allt, med många goa skratt, god mat och mycket gott att dricka.

"jag har lovat bort en flaska god whisky till den som guidar upp min första blanklax"

Roligaste episoden under dagarna i Mörrum det här året får nog ändå bli när jag, Nille och Robban sitter vid pool 12, vi har precis gått en repa var, och eftersom vi är helt ensamma så tänkte vi låta poolen vila lite innan vi tar nästa repa. Vi ska precis köra på igen när det kommer en fiskare uppifrån 11:an från andra sidan, vadandes ut mitt i ån, där han fiskar förbi fiskaren som gick före honom, sedan klampandes över på vår sida, helt obekymrat, framför oss, precis där vi ska gå i! Han fortsätter nedströms, lägger några kast, slänger ett öga på oss, dvs tre fågelholkar som inte fattar vad han håller på med, innan han, utan att bry sig, fortsätter sitt fiske. Vi börjar gapa på honom och fråga vad fan han pysslar med, men får då till svar att vi är dumma i huvudet och kan dra åt he**te… Det är ett riktigt geni vi har att göra med alltså. Långt om länge kommer han invadandes, och vi står och väntar på att få höra vad han har att säga om saken. Efter en hel del munhuggande slutar det med att han lämnar platsen, illröd i ansiktet av ilska, och hotandes och gapandes att han ska polisanmäla oss för ofredande! Helt otroligt! Allt detta görs på svenska med tysk brytning… Är inte så säker på att jag återvänder till Mörrum till våren -10, av olika anledningar, dock har jag lovat bort en flaska god whisky till den som guidar upp min första blanklax, så man vet aldrig om man blir övertalad att ta sig dit några dygn iallafall.

Den som gick segrande ur medfluga.se's ”Laxkamp 2009" blev Robert, med sin fina nystigna västkustlax på strax över 4 kilo. En ganska otippad fisk har jag fått höra i efterhand, men vad spelar det för roll, fantastiskt vacker var den i alla fall!

I Maj så drog Robban, Jeppe och Jonas ner till Slovenien för fiske i Socadalen och dess kristallklara vatten. Som vanligt berättade de om 30 graders värme, kristallklara strömmar fulla med fisk. Torrflugefångade vilda regnbågar från småströmmar tagna på F-fly i storlek 22 och 7X tafsar, harrar som spottade ut flugan innan de tagit den, där precision i mothuggen var avgörande. Marmorataöringar som jagade barber på grunt vatten, och om en o annan Union (Slovenska ölen) som slank ner mellan strömmarna i svalkande syfte. Nästa år blir vi nog några fler medfluga.se medlemmar som åker ner, jag är iaf jäkligt sugen på att få uppleva Slovenien, speciellt då vi har tillgång till en slovenienguide i Medfluga.se gänget som kan de slovenska strömmarna utan och innan till!

Bara någon vecka efter att delar av gänget kommit hem från Slovenien var det min tur att dra iväg på lite äventyr, siktet inställt på Norge! Harr och öring var vårt mål, och så lite natursköna vyer såklart. En minst sagt händelserik vecka blev det i alla fall. Ett fiske som inte levde upp till våra förväntningar, en omstrukturering av planerna vilket innebar att vi stack till ett helt annat ställe tillbaka in i Sverige, punktering på bilen med en mil kvar till vårt mål, ingenstans att sova första natten på nya stället, men som en skänk från ovan och med en helt sanslös tur löste sig det sig och blev bättre än man någonsin kunnat ana (Läs rapport ”Patrik drar norröver del 2”). Fisket levde också upp till förväntningarna som det här stället ALLTID gör, så sammanfattningsvis var det en riktig kanon resa!

"Micke, som vinner priset för årets bifångst"

Sensommar brukar betyda att det är dags att börja jaga havsöring igen! Vatten tempen sjunker så sakteliga, dagarna blir allt kortare, fisken börjar samlas längs kusten för att leta rätt på sitt hemma vatten där den ska återvända och för att föra sina gener vidare. Från att har gått ute på det lite djupare vattnet under de allra varmaste månaderna är så plötsligt öringen tillgänglig för oss flugfiskare igen, men det är inte bara öringen. En av de mer flitigare öringjägarna får nog vara Micke, som vinner priset för årets bifångst, en otroligt fin multe sög i sig hans lilla räka samtidigt som öringarna vakade som tokar runtomkring. Sanslösa 4,2 kg tyngde den ner vågen till! Den som lyckades knyta ihop säcken bäst under säsongens sista självande minuter blev därför Micke som avslutade med ett helt knippe fiskar under bara några timmar.

Nille, som tydligen läser en hel del serietidningar, och då helst Tintin och kapten Haddock, kunde inte längre stå emot frestelsen att bli just som sin förebild kapten Haddock. Därför gick flyttlasset till Kalmar för studier i sjöfart. Tråkigt för oss andra, som inte träffar honom lika ofta, men kul för honom, nytt ställe nya vatten!

Höstvindar och regn och rusk… jahapp, så var den fiske säsongen över, bara att vänta in 1/1 2010…eller? Icke! Nu börjar en helt annan typ av fiske. Högst upp på listan står gäddan, och då främst Blekingegäddan!

Premiär turen blev ganska tidigt på säsongen. De som hade allra minst tålamod och som inte klarade att hålla sig längre blev jag och Jeppe. Redan så tidigt som den 20 september styrde vi kosan för första gången upp mot Blekinges gäddor. Vi hade egentligen inget som talade för att vi skulle ha något vidare fiske, lite tidigt på året, lite fel vindar, lite för varmt osv. osv. MEN, det gick högt över förväntan, ganska sent på eftermiddagen, på sista stället innan vi tänkt ge upp, lyckas jag kroka, och med Jeppes ovärderliga hjälp, landa en helt otrolig fisk på 107 cm och 10,1 kg! Mitt livs fisk alla kategorier än så länge!

Det blev faktiskt en hel del gäddturer för oss alla den här hösten, näst intill varje helg var någon av oss däruppe för att försöka lura nån lite finare fisk. Men det blev en ganska seg gäddhöst trots den fantastiska starten. Bortsett från någon enstaka tur till, som förövrigt var helt fantastisk, så blev det många turer med mycket slit utan utdelning. Inte förrän sent på säsongen lossnade det i alla fall för Jeppe, som på en solotur lyckades lura två riktigt feta skärgårdsgäddor på över 7 kg. DET är fina fiskar det! Dom stora vinnarna under gädd året -09 fick nog bli jag och Nille. Nille med sitt personbästa från Öland på 5,5 kg, och jag med mitt personbästa med en Blekingegädda på 10,1 kg.

"..när vi väl kommer fram så står de andra två nötterna där och drillar fisk!"

Hmm… årets roligaste episod under gäddfisket får nog bli när jag, Nille, Robban och Jeppe var iväg på en tur uppe i Blekinge. Vi hade haft ett ganska segt fiske hela dagen, sista lokalen delade vi upp oss, jag och Nille på ett håll, Jeppe och Robban på ett annat. Nu föll det sig så att jag och Nille tog det hållet som gjorde att vi kom fram till de allra hetaste platserna först, och desperata efter att få fisk som de andra två var så kutade dom för allt vad tygen höll, och smög runt bakom oss, inne i skogen så vi inte skulle märka något. Där gick jag och Nille och fiskade av ställe för ställe, i tron att vi snart skulle vara framme vid de riktiga hot-spotsen, för att när vi väl kommer fram så står de andra två nötterna där och drillar fisk! Vilka jävla typer alltså… Men det är sånt här som händer på våra turer, och det är faktiskt sånt här som gör att man trots allt uppskattar dessa dårars sällskap.

När inte förhållandena är de allra bästa för att köra 50 mil T o R för att fluga gädda på senhösten så är abborrfiske på hemmaplan ett roligt komplement. Riktigt skoj att köra med lätta grejer som klass 3 till 5. Total nybörjare som man var på det så hade jag personligen inte så stor koll på det till en början, men, man lärde sig snabbt av de andra som var riktiga borre jägare, så tillslut fick man ganska bra fnurr på prylarna. Vissa dagar hade vi ett par helt osannolika timmar vid borrevattnet. 20-30 fiskar på en timme eller två var verkligen inte omöjligt. Hittade man bara hålorna så blev man oftast stående där ett bra tag. Jeppe som dragit abborre på kilot tidigare år, visade ganska tidigt vägen med fisk på 8-9 hg. Vi andra var lite segare i starten, men jag tror faktiskt att de flesta av oss lyckades att få fisk på 9 hg. Robban tappade en fisk som var den största borre jag någonsin sett, det var garanterat en rekordfisk, minst, jag säger MINST 1,5 kg på den fisken. Tyvärr försvann den lika snabbt som den dök upp… Trots ett riktigt gnetande var det ingen av oss som lyckades lura upp nån borre på kilot eller över, men nästa höst, DÅ…

"vilken bomtur som helst till den roligaste turen på hela året!"

Tror att det sammanfattar Medfluga.se's år ganska så väl. Som nämndes i början, vi har lyckats lura upp en hel del fisk, men också en hel del fisk som har lyckats lura oss. Måste avslutningsvis också få påpeka att trots att det rabblats mått, vikter, pb:n och så vidare så kan jag nog svara för oss alla att det inte är det som är det viktigaste för nån av oss. Klart att man retas och tjatar lite med dom andra, men i grund och botten handlar det nog mest om att vara ute i naturen och känna på ”det vilda” och vad den har att erbjuda, samtidigt som det självklart är skoj om man får någon fisk lite då och då.

Sist men verkligen inte minst, vill jag tacka alla grabbarna i Medfluga.se, som i alla fall gjort mitt fiskeår till ett fiskeår att minnas! Man har otroligt roligt bara av att umgås med er, ert sällskap kan göra vilken bomtur som helst till den roligaste turen på hela året!


//Patrik