Slovenien - myggfritt öringfiske
Artiklen publicerades i sin helhet i Flugfiske I Norden, nr 2 2009
Text: Jesper Malmberg, Fotografier: Robert Kolarik

- ”Vad sägs om fiske i världsklass, stridbar fisk, inga myggor, sightfiske i kristallklara strömvatten, en fantastisk natur, ett gästvänligt folk och endast en dags bilfärd från Sverige?” frågade Robert.
- ” När åker vi?” blev svaret. Nja, riktigt så snabbt blev inte beslutsprocessen, men nästan.

Robert och jag träffades genom Internet. Inte genom en kontaktannons eller så, utan genom en webbsida för insnöade flugfiskare. Besökarna till denna sida är sådana som bara inte får nog med själva fisket utan har även ett behov av att diskutera fisket och allt runt detta i tid och otid. Vi kom fram till att vi bor ganska nära varandra och Robert föreslog: ”- Kom upp på en öl och snacka lite fiske”. Hur kan man inte bli kompis med en sådan kille? Ganska snart förstod vi båda att vi hade lite olika erfarenheter av vårt flugfiske och beslöt oss för att byta fisken. Jag å min sida erbjöd mig att visa lite gäddflugfiske i Blekinge. Han tackade och tog emot och på vår andra tur tillsammans drog han en gädda på 11.5kg. Naturligtvis en bra bit över mitt eget pb.  Det var nära att vår vänskap var över där och då. Så gör man inte bara, det är liksom inte rättvist. Jag fick bita ihop och visa god min och gratulera till den fina fisken. Jag hade ju trots allt inte fått Robert att visa sitt fiske än.

"Fighten tar så småningom ut sin rätt på fisken och den absolut finaste regnbågen jag sett glider in i håvnätet"

     Jag går ned på knä i vattnet, dels för att inte avslöja min position snett bakom fiskarna och för att ge mig själv lite mer utrymme för kastet eftersom trädens grenar hänger ner över vattnet. Färgen på vattnet skiftar från kristallklart till en allt djupare turkos nyans desto djupare polen framför mig blir. På höger sida av poolen har klippan inte gett vika för strömmens rivande men gruset har flyttat på sig och bildat en djupare del invid klippan. Jag ser tydligt tre-fyra mörkare skuggor som rör sig där nere och en lite mindre som aktivt lämnar sin position bakom den där stocken för att sippa i sig något osynligt från ytan. Luften är sval här nere i dalgången. Ljuset sipprar igenom grenarna som hänger ut över vattnet och det blir ett sällsamt ljus i lövsalen som inramar den lilla ån. Inget av det vackra når fram till min hjärna i nuläget utan det är något jag upptäcker senare. Fokus är på skuggorna framför mig och jag öppnar min flugask. - ”Vad ska jag knyta på?” Frågar jag Robert. -”Ta nått litet svart” blir svaret. Jag knyter på en svart F-fly, hullinglös i storlek 20 på min 6x flourcarbontafs med darriga fingrar. De första 3-4 kasten hamnar bakom fisken och Robert säger över axeln på mig: -” För kort”. Precis som om jag inte märkte det… Livrädd för att lägga linan över ryggen på fisken och skrämma hela poolen blir nästa två kast också för korta. Robert säger inget. Jag tightar till linbågen och skickar flugan en meter framför och för långt till vänster. Sören också! Jag blir ganska förvånad när den strax därefter försvinner i en virvel och dröjer en tiondel med mothugget. När jag höjer spöet känner jag det karaktäristiska levande motståndet och en ilning går längs ryggraden. Fisken känner kroken och far upp i ett meterhögt hopp och den hinner knappt landa innan den far upp i nästa lufttur. Fisken är otroligt stark för sin storlek och jag låter den styra ett tag med tanke på den tunna tafsen. Fighten tar så småningom ut sin rätt på fisken och den absolut finaste regnbågen jag sett glider in i håvnätet. Runt ett halvkilo, småprickig med perfekta fenor och en kropp formad i strömmande vatten. Min första fisk här nere.       

     Slovenien, det lilla landet i ena hörnet av alperna som stoltserar med ett fantastiskt landskap med berg, dalar, slättlandskap och t o m en liten kustremsa i Medelhavet. Slovenien har drygt två miljoner invånare, är medlem i EU och hälften av dess yta är skogbeväxt vilket gör Slovenien till Europas tredje mest skogstäta land efter Finland och Sverige. Slovenien ligger i runda slängar 130 mil från södra Sverige och gör faktisk stora delar av vår egen fjällvärld till ett mer avlägset resmål för oss i de södra delarna av landet.

     I detta natursköna land flyter floden Soca och dess biflöden Tolminka, Trebuscica, Baca och Idrijca. Deras vatten pressas från sina källor genom kalkgrund vilket ger dem deras klara och kalla vatten. Detta innebär bra fiske även mitt i sommaren eftersom vattentemperaturen är från 6 till 14 grader oavsett om lufttempen ligger runt de trettio som det är här på sommaren. En av de stora fördelarna med fisket här är mångsidigheten. Eftersom de olika åarna ligger i olika dalgångar kan det regna i ett område, göra vattnet färgat och högt och vara alldeles klart och lågt i ett par mil bort. Man hittar allt som oftast någon fiskbar sträcka i systemet.

     Man fiskar i strömmande vatten efter marmorataöring, harr, brunöring och regnbåge. Marmoratan är en unik öringart för detta flodsystem och denna värnas det speciellt om. Denna öring kan väga upp till 25 kg och är en utpräglad predator. Det är endast de mindre exemplaren man lurar med en insektsimitation. Robert och flera andra fiskare har varit med om att drilla båge i kilosklassen som har blivit attackerade av betydligt större Marmorator. För att skydda denna art har man paradoxalt nog planterat in regnbåge i flodsystemet för att folk ska kunna ta upp fisk och bli nöjda. Man har satsat på regnbågen eftersom den inte kan bilda hybrider med marmoratan som brunöringen gör. Regnbågen är den mest talrika fisken i systemet och har funnit sig mycket väl i dessa vatten. Gör dock inte misstaget att förväxla dessa med fisken i våra p&t vatten. Vi pratar om slanka torpeder med perfekta fenor som lever hela sina liv i strömmande vatten och som gör allt för att undvika håvnätet när de väl blir överlistade.

     Robert behövde inte anstränga sig mycket för att övertyga mig om att följa med på en av de årliga resorna han gör till den underbara Socadalen. Han visade bilder från sin hemsida och berättade om några av de tidigare resorna hit. Denna var Roberts elfte i ordningen! Han har följaktligen väldigt bra koll på läget här nere och det är inte dumt alls att ha en fiskekompis som egentligen kunde ta åtskilliga tusenlappar för de kunskaperna han frikostigt delar med sig av. Vi bodde i den vackra byn Most na soci (bron över Soca) som ligger strategiskt placerad för våra dagliga fisketurer. Vackert som ett vykort. Byn är för övrigt också Marjan Fratniks hemby, en pionjär inom användandet av cdc i flugbindningen och skapare av den smått legendariska Fratnik-fly. Fisket i regionen har betydande historia och har naturligtvis spelat en stor roll för den europeiska utvecklingen inom flugfisket. 

     Lämplig utrustning för fisket är ett spö i klass 4-5 för nymf och torrflugefisket. Rullen får gärna vara storspolad med en bra broms. Tafsar med flourcarbon i spetsen i tjocklekar från 5x och tunnare ökar chanser till hugg i det klara vattnet.  Glöm inte backingen, risken är stor att du inte bara skymtar den igenom hålen på rullen utan även utanför toppöglan. Något som jag personligen fick erfara då en slank regnbåge runt 1.5kg med en grym paddel, drog ut en bra bit av backingen den första rusningen, uppströms! Ett litet vattenfall stoppade bågen trots att den försökte forcera det också. Nästa utdrag blev lika långt, fast nedströms. Jag blev ganska förvånad när fisken inte var större. Man bör alltså inte underklassa utrustningen eftersom fisken här är väldigt stark även i de mindre storlekarna. Fisket är nästan uteslutande c&r så utdragna drillningar bör undvikas. Vi får inte heller glömma att det simmar en hel del större fisk här. Ska man fiska riktat efter de större fiskarna är det mer lämpat med streamerfiske med ett klass 6-7 spö, eventuellt utrustat med sjunklina. 

  
     Det är svårt att inte uttrycka sig lyrisk om fisket och dess omgivningar. Flugfiskare som berättar om sina resor hit har svårt att uttrycka sig i ord när de beskriver fisket. Istället försöker de ofta med ett kroppsspråk som en spastisk Italienare som för att verkligen understryka storheten i fisket. Även fotografier på fisket här nere ser något surrealistiska och alldeles för perfekta ut, är verkligheten t.o.m. ett par strå vassare. Jag har ännu inte hört någon som ångrat en resa hit. Min första resa till Slovenien och Socadalen, var definitivt inte min sista.

För med information om flugfisket i Slovenien, besök gärna www.flyfishingslovenia.com