Havsöringsfiske

"Skönheten och odjuret"

Man kan skriva den här rapporten på två sätt, en lång och en kort. Den korta lyder: en bild säger mer än tusen ord.

Den långa följer här:
      Hela veckan hade det varit underbart vårväder med stilla kvällar. På fredagen skulle sambon och dottern till kusinerna och jag bokade naturligtvis in en fisketur i almanackan. Mmmm, härligt, stilla kväll med vakande fisk och solnedgång, jag kunde se det framför mig.
Fredagen kom och bjöd på uruselt väder, regn och blåst. Redan när jag cyklade till jobb var jag sur, naturligtvis. Därpå följde en dålig dag på jobbet. Nä, inte en sådan dålig som ni vanliga människor har, en dålig dag för en lärare innehåller hot, mordbrand, kränkningar och misshandel. Jag fick ta hot, kränkningar av olika slag och en gravid kollega fick ta emot ett par slag när hon gick in och stoppade ett bråk. Dessutom ytterligare en polisanmälan i ett annat fall på skolan, allt det under samma dag. Hur ser era dåliga dagar ut?

     Väl hemma såg jag den hotande högen av trädgårdsavfall som väntade på tippen. Ett snabbt och desperat beslut och en möjlighet till att avreagera mig, öppnade jag alla dörrar på min lilla bil och proppade in diverse rötter och svarta sopsäckar utan att ta det minsta hänsyn till att bilens andrahandsvärde förmodligen sjönk med tiotusen spänn på fem minuter. Det skulle ju kännas skönt när det var gjort. Tippen var stängd. Jag var inte irriterad längre, jag var rasande.

    Jag struntar i vädret, jag måste ut. På väg ut ser jag på flaggorna som vajar på valborgsmässoafton inte alls rör sig lika mycket som befarat, jag är inte lika arg längre.

     På med utrustningen i högt tempo och ut i vattnet. Innan jag hunnit kasta 10 kast blir det ett litet plask när linan landar över ryggen på en fisk, jag tolkar det som horngädda och börjar ta hem flugan. Precis i närheten av plasket suger det tag och jag tänker att horngäddan måste ha tagit flugan i riktning från mig därav det kraftiga rycket och jag höjer spöet sådär lite lagom. Det är tungt, riktigt tungt och jag ser silverblänket i vattnet. Jag har inte polbrillorna på för det regnade när jag gick i, så helt klart ser jag inte fisken. Det var nog tur. Fisken börjar vandra utåt och jag fattar fortfarande inte riktigt vad som pågår. Jag får för mig att det är en felkrokad stor gammal besa som blev sur och ville därifrån. När fisken bara fortsätter gå utåt börjar det gå upp för mig, tänk om…   Jag låter löslinan löpa mellan fingrarna med bestämt motstånd och precis när den sista löslinan ska upp på rullen lägger det sig ögla kring linhandens långfinger. Nej, nej, neej…! Skakar frenetiskt med handen och försöker vinkla ner spöet för att vinna tid och en aning slacklina. Det lyckas, jag har den på rullen. Bök och stök och en hel del utras men inte långa som den första. Börjar backa upp fisken på stranden i avsaknad av håv och fisken blir naturligtvis stressad av att hamna på grunt vatten. Upp i luften på kort lina och landar med ett tungt plask, först då fattar jag hur stor fisken är. Helvete, den här får jag bara inte tappa. Två andra fiskare har kommit till undsättning när de såg att fighten tog tid men jag vill göra det själv hela vägen upp. Kasa in på lågt vatten och taila grisen in tången på stranden, JAAAAAAAAAAAAA. SJUKT, SJUKT, SJUKT! DEN ÄR STOOR, skriker jag smått hysteriskt i lätt falsett. 78 cm och 5.9kg på min minisamson som bara går till 6 kilo. Jag är lycklig igen…  

     Skönheten och odjuret? Ni bestämmer själva vem som är vad.

//Jeppe