Jeppe drar på gäddflugfiske (2009-01-24)
Berättelse av: Jesper Malmberg,

Det blev helg och sambon skulle jobba. Undrar vad jag ska hitta på? Montera upp nya lampan i köket? Tvätta bilen kanske? Skulle verkligen behövas, särskilt inuti där jag misstänker att ett nytt biologiskt väsen har bildats som växer sig starkare för var dag som går. Kanske åka upp en runda i stan och fika med en kompis?

Näe, Det får nog bli till att ta en fisketur. Nordliga vindar i en vecka har kraftigt hotat planerna för helgturen. Visst kan man ge sig ut, men att köra 18 mil enkel tur för frisk luft och de ekonomiska förutsättningarna är knappast försvarbara. Budgeten för fisket är ju sedan länge överskriden. Prognosen visade en vindkantring till ost för söndagen. På lördagen gick smstummen nästan ur led för att få någon att nappa på en fisketur. – ”Va, har ni redan planerat saker för söndagen? Det är ju bara lördag eftermiddag?”

Jag ger mig tusan på att de har konstruerat dessa kringliga småvägar bland sommarstugorna för att förvilla gäddfiskarna. Det verkade ju inte alls svårt framför datorn med Eniros kartor framför näsan. Tur att man har någorlunda kompassriktning inbyggd i kroppen. Ibland har man till och med hamnat på bättre ställe än man tänkt sig. Parkerade bilen vid den minsta sommarstugan jag någonsin sett och jag skymtar en havsvik mellan träden. Jag känner dock att problematiken med en gigantisk kopp kaffe i thermomugg och två timmars bilfärd måste lösas. Jag gör två flugor på smällen och struttar ner till vattnet och fiddlar med brallorna samtidigt.

En spegelblank havsvik i höstens färger med stenpartier och vassruggar ligger framför mig och en njutning i dubbel form kommer över mig, kaffeproblemet och utsikten. Intrycket blir inte mindre starkt när en havsörn lyfter från ett dött träd på andra sidan viken. Den första jag ser för den här säsongen. Har lite svårt att hålla normalt gångtempo tillbaka till bilen och kränger på mig utrustningen med blixtens hastighet och darriga fingrar. - För fan Jeppe, väx upp nu, du har ju gjort det här tusen gånger, lugna ner dig och njut av tillvaron och de vackra omgivningarna! Jag undrar hur gammal jag måste bli för verkligen kunna ta det lugnt och njuta av omgivningarna och naturen. Det verkar inte räcka med att bli medelålders.

Jag plöjer mig igenom småvassen (ni vet det här mellantinget mellan vass och gräs som är ganska glest) och får en föraning om dagens fiske. På fem meters forcerande av småvass skrämmer jag tre stycken gäddor som är parkerade i stort sett långt in på torra land. Börjar ana oråd (om jag får citera Robert Gustavsson i sketchen om hans iller Göran). De verkar inte har vaknat från nordvindsdvalan. Dessutom var vattnet kraftigt humusfärgat från en av de närliggande åarna. Borde kanske vara positivt? Ingen virvel, inget drag i linan, inget livstecken alls. Jag byter ställe och samma historia.

Kastträning i all ära, men fem timmar i sträck med en fluga i storlek av en mindre svan för även den mest luttrade att tappa koncentrationen. Framåt tvåtiden börjar även mitt tålamod att tryta och tankarna går till matsäcken med ostmackor och varmt te. Fikat blir ju alltid med havsutsikt. Bara fiska av udden där borta sen ger jag upp. Strippar in flugan lite på slentrian och har blicken för omväxlings skull riktad på omgivningarna. Helt plötsligt rycker helt omotiverat i min höger arm och jag sänker blicken mot vattenytan med en hastighet av en flegmatisk sengångare på valium. Jag lyfter spöet i reflex och fattar fortfarande inte riktigt varför tångruskan går bärsärk i vattnet. Hoppsan! Jag måste ha smekt en gädda över ryggen med min julgransutsmyckning och fått en reaktion på min kurtisering. Kampen går tungt och gäddan strävar mot botten.  Gäddan glider så småningom sakta mot stenen som jag är uppflugen på och jag får en uppfattning om storleken. Det är en bred skärgårdsgädda och samson säger 5,7kg. Jag blir nästan besviken varför den inte kan tippa över det förbannade sexkilosträcket som är mitt personbästa. Folk baxar ju upp stora gäddor på löpande band och släpper dessutom tillbaka dem igen. De borde finnas där för mig också. Jag avböjer gäddpussen då jag ser iglarna på gäddan. Den verkar ha varit parkerad på botten ett tag. En timme senare har ytterligare fem gäddor varit uppe och hälsat på för att sedan bli helt dött igen. Nytt ord i vokabuläret: huggperiod. Vem är det som säger att gäddan hugger på allt och det inte ingen konst att få upp hur många som helst? Inte ens i ett av Sveriges bästa gäddvatten är detta en självklarhet. Nästa vecka, då j…vlar. Ledig en hel vecka, undrar vad jag ska hitta på? Tvätta bilen kanske?

// Jesper

Mer gäddbilder på www.pike-flyfishing.com