Vid ån - (2009-09-01)

"... igen!"

Jag har lite svårt att hålla mig ifrån ån. Den drar i mig. Bara åka och kolla, gå lite längs med, slänger in spöet i fall andan faller på. Det gör den, varje gång jag kommer dit. Ån förresten, den är inte mer än en bäck nuförtiden. Höga temperaturer och lågt vatten. Inget kläcker och de fiskar man ser är de man skrämmer när man kikar lite för långt över kanten.

"Visste ni att brännässlor blir över två meter höga? Jag vet, numera!"

De senaste gångerna har det av förklarliga skäl inte blivit något besök i håven. Jag har kört lite blindfiske med gräshoppsimitation som en attraktorfluga liksom. De få som har varit uppe och smakat har varit små och jag har inte varit koncentrerad nog för att göra ett bra mothugg. Häromdagen var jag där igen. Hade sett ett par fiskar under en bro och skulle göra ett försök på dessa i kvällningen. Jag trotsade de gigantiska nässlorna och lyckades ta mig ner till vattenbrynet. Jag måste ha smugit bra för precis under spötoppen försvann en öring. Jag hade tagit sikte på en längre fram. Efter ett par mycket konstiga kast hade jag skrämt alla närvarande och fick retirera genom nässlorna igen. Visste ni att brännässlor blir över två meter höga? Jag vet, numera, de svider de med, fast högre upp, i ansiktet.  

"Det tog minst 45 minuter, sju- åtta flugbyten och Krampkänning i låret..."

Längre uppströms såg jag ringar av en vakande fisk. En liten en.  Härligt, bara ner och lägga ut en torris så ska saken vara biff. Hur ofta har ni tänkt så? Det är väldigt grunt så fisken har ett stort fönster. Nedhukad avancerar jag mot ståndplatsen, fan vad nässlorna kliar. Den har slutat vaka men de börjar oftast efter en stund. Det som skulle bli en lätt match blev en lektion i ödmjukhet. Det tog minst 45 minuter. Sju- åtta flugbyten. Krampkänning i låret av knäsittandet och ett stort antal kast som inte placerade flugan rätt. En f-fly i storlek 18 för att imitera den lilla beatisen och ett kurvkast fick den lilla öringen på fall. Rakt upp i luften flög den när den kände motståndet från mitt spö. Mitt txl klass tre är som gjort för den här typen av fiske. Varenda vibration från fisken känns i spöarmen. Försöker hålla fighten kort och när jag släppt den lilla skönheten ser jag att en annan fisk står och vakar bara nån meter bort från där den första stod. Lite skakpulver på flugan och två flyt senare sitter nr två på den hullinglösa kroken. Nu hade jag ju facit. En aning mindre än den första men inte mindre vacker. När jag krokar av fisken hör jag ett plaskvak en bit nedströms. Härligt nu är man på gång…   

/Jeppe