Kvällsfiske - (2009-08-14)

"En magisk afton"

Dags för mig och Micke att ta en kvällstur. Träffas en stund innan för att klämma en kall en och diskutera tafsdimensioner och annat av vikt innan allvaret börjar. Jag tycker det är ganska skönt att gå i vattnet en stund innan det egentligen blir hett, liksom bara för att kasta av sig lite. Det kan ju hända att det kliver på något trevligt trots att tiden inte riktigt är inne. ..........- ” Förresten, Micke, kom ihåg: Den öppna ölburken ska vara i handen och den oöppnade i chestpacken, inte
..............tvärtom. Hur svårt kan det vara?”

Lite moln på himmeln och en svag frånlandsvind krusade ytan lätt. Man kastar som en gud i lätt frånlandsvind trots en lättare klass än normalt på spöet. Det hör inte till vanligheterna vid skånskt kustflugfiske det är en sak som är säkert.

Mörkret kryper på och plasken där ute i mörkret blir allt fler. Jag vet inte riktigt om jag älskar det här eller hatar det. Det är så intensivt och väldigt, väldigt frustrerande. Så mycket fisk och även om man har en aning vad de käkar verkar de sällan bli lurade av imitationer.

 – ” Ni kan glufsa i er mina flugor vindstilla dagar med solsken på våren utan problem, men när det är mörkt och man inte ser ett skit, då tar ni allt annat än mina flugor, och precis bredvid dessutom …”   

Detta resulterar naturligtvis i massor av flugbyten och ett frenetiskt kastande vilket förmodligen har en rakt motsatt effekt än den tänkta.

"spänner upp spöet och tunga rörelser fortplantar sig genom spöarmen"

Precis när jag har bytt fluga har det kommit in en öring på nära håll.  Virvel strax utanför spötoppen och pulsen ökar markant. Jag duttar ut flugan nån meter och sveper den i en czechnymfliknande rörelse och fisken nafsar till. Jag blir så förvånad att jag inte hinner göra något alls. Ett lite längre kast och hoppas att fisken inte blivit avskräckt. Ett par strip och det suger till i spöet, fast fisk. Verkar vara en hyfsad fisk. Den drar ut lina och jag börjar rulla upp de 25 meter fluglina som ligger i en hög framför mig på vattnet. Lintrassel. Fattades väl bara. Jag kör det gamla tricket att ha spänd lina men inte sätta någon press på fisken. Det funkar. Fisken står och knycker lite men inga utdrag. Sådärja, trasslet klart och linan på rullen, spänner upp spöet och tunga rörelser fortplantar sig genom spöarmen. Fisken börjar dra och bromsen sätts i arbete. Spöet sprätter plötsligt till och linan blir slak. En ansenlig mängd svärord ekar över vattnet. Könsord blandat med diverse besvärjelser och dessutom på flera olika språk bara för att visa att jag menar allvar. Micke undrar vad som står på och jag väser fram mellan sammanbitna tänder att den var fin. Absolut ingen jättefisk men en sådan som man får vänta ganska många turer på.

Jag missar ytterligare ett par fiskar vad det lider. Ursäkter? Kommer här: Kassa mothugg helt enkelt. De sista månaderna har jag i princip ägnat uteslutande åt torrflugefiske. Små hullinglösa krokar med tunna tafsar och lyftning av spöet snarare än ett mothugg. Körde en klass lättare än min vanliga kustpåk och det lättare spöet har inte samma pondus när man ska sopa till ett rejält mothugg. Körde vanlig flytlina (läs gummiband) istället för min vanliga coastallinan med väldigt liten töjning. Funkar de ursäkterna? Jaså inte? Då är jag väl kass helt enkelt. Ok, det köper jag.

Micke har bara en dragning under hela kvällen och rollerna är ombytta från förra turen där Micke stod för drillandet. Klockan tickar på och aktiviteten hos fiskarna avtar. Vi beger oss hemåt med nya flugmönster och lösningar i huvudet som ska lösa alla problem med trilskande fisk. Ja, jo, jag fick en id, men det är inget man talar högt om…    

/Jeppe