Kvällsfiske - (2009-08-05)

"En magisk afton"

Så var det min och Patriks tur att åka ner till kusten för lite havsöringfiske i skymningen/natten. Några resultatlösa nätter tidigare och dagens sommarvärme gjorde att förhoppningarna inte var allt för stora. Men hoppet levde och vi hade i vilket fall en trevlig afton att vänta.

På väg mot målet skymtades två glada filurer som redan hade sin strategi klar för kvällen.

- Vi skyller på fullmånen om vi inte får nåt.

En trevlig liten pratstund och vi åkte vidare. Lite väl tidiga och på plats avnjöts en kall öl. Därefter tvingade värmen oss ner i vattnet. Efter nån timmes tid började solen dyka mot horisonten, vinden började avta och havet blev mer och mer blankt. Långt utom kastavstånd såg jag en havsöring göra ett jättehopp ovan ytan.

Kanske är det ikväll det händer?

I samband med att mörkret trängde sig på vadade jag bort mot Patrik. Var precis på väg ut då han ropar att han har fisk. Strax efter landar han en vacker sommaröring på 40 cm. Det var starten för skådespelet! Patrik såg ett stjärnfall och jag gissade vad hans önskan blev. Jag önskade nog samma sak trots att jag aldrig såg nåt. I samma veva hörs ett ordenligt plask långt ut i mörkret. Och ett till, och ett till.

Hjärtat började slå hårt. - Fisk! Patrik drillar efter ett stenhårt hugg. Men snart ekade dock svordomar i mörkret då fisken gått fri. Det dröjde inte länge innan han hade hugg igen, och igen, och igen. Samtidigt fortsätter det att plaska någonstans där ute.

Jag började känna frustration över att inte känna något samtidigt som jag var glad för Patrik. Bytte flugor som aldrig förr och ett härligt litet trassel runt spötoppen gjorde inget bättre. Men då i pannlampans sken. - Vad var det där? Det vimlar av dom. En stor märla av något slag? Rotar i asken efter något i samma storlek. Flugan hann knappt mer än landa innan fisken högg. En fin liten öring runt 35 cm landades och sattes varsamt tillbaka. I kastet efter fick jag en sill. Patrik fick en näbbgädda och jag ytterligare en sill. Kastet efter smäller det på ordenligt igen och jag landar ännu en fin sommaröring på 35 cm. Artrikedomen visade sig från sin bättre sida då även en liten skrubba tog ytligt. Det fortsatte att plaska där ute i mörkret. Vissa plask var enorma men vi lyckades inte landa något större exemplar.

Till slut vred sig och ökade vinden. Då blev det genast tvärdött och vi gav upp.

Det blev en magisk afton till slut.

// Nille