Patrik drar norröver - (2009-07-30)

"Sommarresan, del 1"

Så kom vi då fram tillslut. Det hade tagit några timmar längre än vad vi räknat med, man är ju inte 20 längre, så vi hade faktiskt stannat och slumrat till lite när vi fortfarande hade några timmar kvar till vårt mål. Vad som skulle bli en ”sträckkörning” upp till vårt mål blev ett ständigt bytande av chaufför…

Stugan vi skulle bo i var av typisk ”hytte” stuk, liten och gemytlig, utrustad med lyx såsom kylskåp och kokplatta. När vi slängt in det viktigaste i kylen gick vi på en liten tur för att lokalisera oss och spana in vattnet. Såg hyfsat ut just här a campingen, men ganska strömt.

Vi tog det lugnt, vi var framme…

En bira, en liten droppe eldvatten, och en middag stod på schemat de närmaste timmarna. Klockan var bara barnet så vi tog oss en liten eftermiddagslur innan kvällens fiske.

Spöna riggade, premiärfluga var framplockad och påknuten på tafsspetsen, vadare på… så nu var det bara att pinna ner till vattnet. Första natten förlades i direkt närhet till campingen, fortfarande något sömndruckna från bilfärden.

Det var otroligt varmt i luften trots den sena timmen… 22 grader i vattnet, inga kläckningar över huvudtaget, en jämn strid ström… inga stora stenar som bildar bakvatten och strömkanter… Nja, mitt första intryck var att det här inte riktigt var mitt typ av vatten.

Vi fick trots det en del fisk, men otroligt mycket smått. Alla var stöpta i exakt samma form, mellan 30 och 35 cm… Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det var i alla fall inte det här…

"20 harrar och ingen har överstigit 35cm... då blir man avig!"

De kommande dygnen förlade vi fisket till nya sträckor varje gång för att utforska så mycket som möjligt av älven, men tyckte att vattnet var av samma karaktär vart vi än fiskade… och storleken på fisken var densamma… Kan inte säga att jag på något sätt är någon troféfiskare, men när man fått  20 harrar, och ingen överstigit 35 cm… Då blir jag lite avig… Kanske inte just för storleken, men det var ett hugg, fast fisk, o sen var det bara att hala in… fisken la sig på sidan och surfade på ytan in till mig… det blev liksom inget fight-moment… En förklaring jag kan tänka mig var den höga tempen på vattnet.

Torsdag förmiddag, vi satt och käka lite frukost på altanen till vår hytte. Vi snackade om olika platser vi fiskat, när, var och hur… vilket som var vårat favorit vatten…

-” Äh, fan! Ska vi skita i det här o sticka dit då?”

Frågan var lyft… ska vi bryta upp härifrån och bara köra på en spontan idé taget rakt ut i det blå…?

Ut i bilen och kollar gps:en… 4 timmar har vi dit! Rakt över fjället, och sen lite mot nordost!

-” Ja, alltså jag bangar inte!”

-” Ska vi då?”

-” Ja, vi käkar klart, packar bilen, tar en dusch, checkar ut o så drar vi!!”

Sånt här gillar vi! Spontant, otippat, och ganska galet! Vi känner att vi båda 2 får en nytändning av uppbrottet. Ska bli riktigt härligt att komma fram till ”vårat” gamla vatten! Ett kärt återseende ska det bli!

I bilen på väg summerar vi våra första dagar…

Vi har trots allt tagit en hel del fisk, men som sagts innan, inga direkta monster… toppar på 42 och 39, vilket är helt ok, men ändå inte tillräckligt på något sätt. Och man ska inte tro att vi inte har kämpat och slitit, för det har vi verkligen gjort! Men, vi kom snett på det ändå från början, och då blir det lätt så att man bara går och letar fel hela tiden… så funkar tyvärr jag i alla fall…

Nä, mot nya mål!

To be continued…

// Patrik