Årets första tur vid Strömmen (2009-04-07)

”Premiär!"

Som jag har längtat. Efter att få vandra längs ån med spöet i hand.  Jag har längtat så mycket att en hel del prylar just för detta fiske inhandlades under vintern för att klara abstinensen. Så där gick jag över ängen, med nya vadare, nya skor, ny chestpack, ny tafs, ny keps, nya solglasögon, ny skjorta och ny håv. Utrustningen glänste i solskenet och jag var lycklig. Att jag förmodligen såg ut som jag precis kommit ut från redskapshandeln, pålurad varenda pinal på väg till fisket bekom mig inte det minsta.

På väg mot vattnet såg jag en och annan slända stiga sakta mot skyn. Kanske man t.o.m. kan köra något torrt. Tanken gjorde mig glad, inte bara för att det är så kul utan för att jag har lite svårt för det där med nymf. Tycker mest man metar och slänger i lite på måfå. I fjällen har jag haft underbart fiske med nymf och förmodligen så för att fisken är så mycket mer talrik där än här. Här är det långt mellan fiskarna och det hjälper betydligt om de avslöjar sina positioner under vaken. Sedan skadar det ju inte att öringvak är något av det mest fascinerande man kan uppleva i naturen, tycker jag i alla fall.   

Jag passerar ett litet biflöde och jag anar en skugga i vattnet. ”Plums”. Javisst, en öring runt 35 cm tar något från ytan i den meterbreda bäcken. Buskar överallt. Tunna långa tafsar. Små krokögon. Muskelminnet från hösten och vinterns gädd-och havsöringsfiske,  minns endast fiske med klass nio och sju där tekniken består i att sikta på horisonten. Två flugor i buskarna och öringen är borta.

Väl framme vid huvudfåran går tiden fort. Jag njuter faktisk och känner mig inte det minsta stressad. Ingen annan är här och det är bara en bonus om jag skulle få nått. En fisk står i ett stryk och suger i sig en och annan slända som kommer flytande. Det kommer inte så många så ibland tror jag att den slutat vaka. Ett antal bra flyt med en grå parachute adams ger ingen respons. Man vill ju inte gärna knyta på nymf när man kan ta på torrt. En attraktor kanske? Om inte en danica kläckare i storlek 10 en månad för tidigt är en attraktor vet jag inte vad man ska kalla den. Fisken blir attraherad och jag blir nästan förvånad när mothugget sitter. En trind och underbart guldfärgad fisk med mest svarta prickar och en o annan röd längs buken. Dagen var fulländad.

/// Jeppe