Havsöringsfiske - Ny beskung... (2009-02-27)

"Konsten att stressa upp sig själv..."

Det var för bra helt enkelt. Förhållandena alltså. Jag ska ge er förutsättningarna. Jag slutar vid lunch på fredagarna och naturligtvis finns det sämre sätt att inleda helgerna med än lite fiske. Solen sken, västvind på 2-5 m/s, sambon och dottern var borta så jag behövde inte stressa hem utan endast mörkrets intåg kunde avbryta mitt fiske.

Väl på plats är där endast en fiskare och då snackar vi om en väldigt känd sträcka på Skånekusten. Lyckas faktiskt ta det relativt lugnt när utrustning ska monteras på min kropp. Vadar ut och konstaterar att vattentempen ligger över de magiska 4 graderna, lätt färgat vatten och en vind som bildar lagom stora vågor. Döm om min förvåning när den andre fiskaren ger upp och beger sig mot parkeringsplatsen. Jag är själv. Jag har tre timmars fiske framför mig och ingen annan är här. De andra grabbarna i gänget jobbar och en av dem är faktiskt på andra sidan jordklotet. Jag har chans att dra ifrån i statistiken. Det är inte så att vi tävlar eller jämför prestationer utan statistiken förs i god och kamratlig anda. Eller?

Det är då det händer, axlarna åker upp. Jag får inte misslyckas. Får jag inte fisk idag finns det inga ursäkter. Jag är helt själv och lyckas stressa upp mig så pass att jag stressfiskar och det vet ju alla hur det går. Jag får skylla på att jag är en konstnärsjäl helt enkelt. Jag måste ha ångest och misär för att vara kreativ och prestera. Det här var för bra helt enkelt.

"Jag analyserade länge och väl i bilen på väg hem och konstaterade att jag borde ha lyft spöet"

Hur gick det då? Jag missade tre påslag. Inte bara dragningar i linan som man inte riktigt hinner med utan riktig kontakt och fisken vältrar sig i ytan. Besor tänker ni. Jag är benägen att hålla med. För att försvara mig en aning var de inte helt lätta att sätta dit. Kändes mer som tångruskor och när man får kontakt har man naturligtvis linhanden längst bak och när man flyttar fram för att ta ett nytt tag var de borta. Jag analyserade länge och väl i bilen på väg hem och konstaterade att jag borde ha lyft spöet i det läget för att inte tappa pressen på fisken. Höstens muskelminne från gäddfisket sitter kvar som berget och stripstriken dominerar fortfarande.

Jo, jag fick en fisk. Inte mitt stoltaste ögonblick i mitt fiskeliv precis. Jag halkade på en sten och var nära ett dopp. Jag plaskade rejält för att hålla mig på rätt köl och lyckades hålla kanten på vadarna precis över ytan. Nu har jag säkert skrämt varenda fisk i närheten. Kanske skulle passa på med en förflyttning. Jag kastar ut linan för att slippa rulla upp den på rullen och stegar iväg, drar lite lätt i linan för att flugan inte ska fastna i botten. Attans, den fastnade ändå. Vänta lite, tångruskan rör sig. Både smal och kort. En öring som ser ut som en ål.

Nåja, en till statistiken.

-------
Senaste Status;

Jeppe 11 st (& 2 besor)
Micke 7 st (& 1 besa)
Robban 6 st (bortrest 3½ vecka... :( )
Pato 3 st
Jonas - 0, 0, 0, premiär snart?

Temperaturen var ca 5 grader i luften och 4 grader i vattnet, vind 2-5 m/s från väst.


//Jeppe

Besa från tidigare fisketur!